Genom fönstret på flygplanet skymtar jag en brun ö, utan antydan till vegetation. Eller åtminstone en liten bit av ön, för resten skyms av damen som sitter mellan mig och fönstret. Hon trycker upp en konstig och mycket udda kamera mot fönstret.
Det visar sig att hon är president för det tyska stereoskåpiska förbundet och kameran har hon byggt själv. Den består av två kameror bredvid varandra. Kameran och hon ska åka till Reykjavik för att delta i ATypI:s årliga konferens. Tidigare formgav hon typsnitt åt Elsner+Flake, men nu ägnar hon all sin tid åt att fotografera tredimentionella bilder.
När jag nämner glatt att jag ska dit också, så vet hon redan mitt namn. Jag tillåter mig bli något smickrad, fastän jag vet att antalet damer är snabbt räknade i organisationen. Det visar sig att vi ska bo på samma hotell, och har rummen bredvid varandra. Det är ett charmigt litet hotell med ungefär tolv rum. Varje rum har ett litet pentry och en nyrenoverad dusch.
Senare på kvällen går kameran, presidenten och jag ut och fotograferar Reykjaviks arkitektur och det lilla nattlivet som skymtar inne på pubarna. Vi stannar länge vid det nybyggda konserthuset, Harpa. Hon fotograferar med sin gigantiska kameran och jag med min IPhone. Vi kanske ser väldigt olika ut på insidan, men på insidan är vi lika.
Vi avslutar kvällen med en god middag på en trevlig restaurang, Grillmarkadurinn. När kaffet kommer in, så ser jag att väggarna är dekorerade av fiskfjäll och överallt finns rustika trädetaljer. Jag inser snabbt att jag inte har sett ett enda träd sedan jag kom hit.