För ungefär ett år sedan kom min son hem och började rita flaggor på löpande band. Det är nog en ganska vanlig sysselsättning för ett barn i sjuårsåldern. Han var nyfiken och jag blev alltmer stressad över hur lite jag själv visste. Vi köpte spelet Flaggspektrum till honom och spenderade större delen av julen hukade över ett hav av flaggor vi aldrig sett förut. Jag blev enormt stolt när jag insåg att jag till slut kunde lika många flaggor som han, ungefär sjuttio stycken. Hur många av er vet hur stormakten Indien, eller Rysslands, flagga ser ut? Eller Somalias eller Ecuadors? Om du vill veta genast, så klicka här.
I julas fick jag tips om en iPhone app med all världens flaggor. Du förstår nog vad jag gjorde under helgerna, till allas förtret. Kunskap är som en trappa. Först inser man att det finns en ö som heter Kiribati, sedan lär man sig hur flaggan ser ut och var ön ligger, sedan hur många som bor där och hur stor ön är i jämförelse med Sverige och så vidare. Gå nu inte och tro att jag kan alla världens flaggor och plötsligt är en hejare på geografi. Jag är bara enormt intresserad av detta tydliga grafiska språk som täcker hela vår jord. Grafiska designgiganten Paul Rand skrev en artikel som heter ›Logos, flags, and escutcheons› (Sv. Logotyper, flaggor och vapensköldar). De har samma syfte, skrev han. En logotype är ett företags flagga. Vi viftar med den för att signalera att här är vi. Det är inte så noga hur den ser ut. Den ska särskilja och vara tydlig. Om man tittar på Ecuadors och Schweiz flagga så inser man att de är lika särskiljande och tydliga. (Kolla länken ovan om du inte kommer ihåg dem.) Det är lite olika nivå på detaljrikedomen, men man blandar inte ihop dem. Pia Wallén designade en pläd med namnet Cross med det schweiziska flaggmönstret och satte därmed deras flagga på kartan i ett helt nytt sammanhang. Är det en styrka att man också kan använda en flaggas mönster i ett ickenationalistiskt syfte?