Den storrökande blondinens typsnitt

Those are my principles, and if you don’t like them… well, I have others, sa Groucho Marx. Min brittiske lärare i typografi i London utvecklade citatet vidare: There is no such thing as an ugly typeface, only bad typography. True, true…

Så, härmed utnämner jag mig själv till Comic Sans beskyddare (hör: Ta, ta, da…), men inte sushi-restaurangen som använder den (hör: Uschi sushi). Det är inte typsnittets fel att någon använder det på fel sätt. Jag har egentligen ingen aning om vad typsnittet ovan heter, men i detta sammanhang funkar det även om ämnet är livet. Den storrökande blondinen klarade sig och alla blev vi lättade under intagande av morgonkaffet i Västra Götalandregionens tidning. Bra gjort!  

Publicerat i Annonser, Comic Sans, Groucho Marx, Typsnitt | Kommentarer inaktiverade för Den storrökande blondinens typsnitt

Typer med rafs i halsen

Härom dagen var jag på min gamla skolas bibliotek och rotade runt. Biblioteket har slagits ihop med några andra institutioner, men är ändå lika pyttelitet, lika litet som caféet bredvid. Det har de chict löst genom att använda bokhyllor på hjul, som de drar ut i den stora aulan intill. Det känns lite konstigt att se böcker i aulans kalla ljus, för det flesta böckerna är gamla och pappret i dem har gulnat. Det blir inte bättre av att boken står i en rullator, heller. Det blir lite makabert. Äldre böcker vill helst vara bland folk som dricker kaffe eller te, och föredrar punktbelysning. Man har en intim relation med en bok. Nu erkänner jag det: Jag läser i sängen.

Det fanns två hyllor med typografi, bokhistoria etc. I ett litet stilprov från Isacsons hittade jag ett förslag på affischstil för kristider. Det var helt trassigt, naggigt på kanten och i ururselt skick. Jag måste vara ärlig och erkänna att jag har ingen aning om vem som bör använda den.

Publicerat i Bokstäver, Foundry, Tryckerier, Typsnitt | Kommentarer inaktiverade för Typer med rafs i halsen

En skön not på sommaren

Att titta på riktigt gamla böcker är något som jag gillar att gör lite då och då. Man går till ett bibliotek och rotar runt i deras kartotek, ser till att inte spilla kaffet, och beställer fram några böcker som helst är, en si så där, fyrahundra år gammalt. Det är inte vad som står i dem som är intressant, utan atmosfären runtom; framför allt doften, hantverket, historien och allt annat. Texten är ofta ändå helt obegriplig för den moderna människan. Undra om jag överhuvudtaget skulle kunna förstå eller tala med en kvinna som levde i Sverige för 1000 år sedan?

Där vi brukar bo på sommaren finns ett nunnekloster. Nunnorna bjuder då och då på en konsert, då de sjunger gregorianska sånger. Det är riktigt härligt att lyssna på och får en att drömma sig bort, även fast hettan står och dallrar utanför, vilken den ändå alltid gör i juli i Provence. Nunnorna sjunger som man gjorde för 1300 år sedan. I filmen The Origin and Spread of Chant får man se hur de tolkar några äldre bokverk, som får ens hjärta att bulta något fortare. De grafiska tecknen och dekorativa ornamenten är utsökta. Notera de röda notlinjerna. Fast egentligen handlar filmen om hur man visualiserade musiken. Det är också intressant.

Publicerat i Böcker | Kommentarer inaktiverade för En skön not på sommaren

Mamie Bigoude i Tours

Restaurangen Mamie Bigoudes skylten gillar jag. Den fick mig att tvärstanna och snabbt dra in hela familjen, som just då bestod av två barn och en make. Vi skulle egentligen äta någon helt annanstans – någon fancy-pansy-ställe i Tours, men Mamie Bigoudes skylt fick oss snabbt på andra tankar. När vi kom in, skakade de bara på huvudet och sa: Fullt. –Vi kan vänta, inga problem, svarade jag. De log och efter en kvart fick vi vårt bord. Det är nog så man visar att man gillar dem.

Skylten stämde precis med inredningen och maten. Härliga, tokiga galetter, crêpes, pannkakor med läckra tillbehör och mustig cidern. Har ni sett skylten för Botaniska? Om inte, titta i föregående inlägg. Vad skulle du välja om du hade småbarn?

Publicerat i Restauranger, Skyltar | Kommentarer inaktiverade för Mamie Bigoude i Tours

Ingen vet vad som lurkar runt i Botaniska

Intill spårvagnsstationen Botaniska trädgården i Göteborg finns en intressant skylt. Vad är det i fyrkanten intill B? Ingen vet. Inte ens en solig dag vet man vad som väntar en i Botaniska Änggården. Som tur är går föräldern och barnet åt ett annat håll. Som ni märker har jag inte ens kommenterar gemena å, men nu kommer det. Vaaaa!?! Det gör ont i mitt hjärta när jag ser det.

En god typsnittstecknare som heter Zuzana Licko, har sagt att man läser bäst det man läser mest. Det måste nämnas många gånger, tycker jag. Det är definitivt mitt favoritcitat till de som hävdar att antikvor är enligt per definition det absolut mest lättlästa. Antikvor eller linjärer? Det kan man ju inte välja mellan om man inte vet var man ska använda det.

Publicerat i Skyltar | Kommentarer inaktiverade för Ingen vet vad som lurkar runt i Botaniska

I skuggan av A

Kan det vara bokstaven A i Helvetica? Bokstavskroppen står vid entrén i Jan Lööfs utställning på Göteborgs Konstmuseum. Den är ungefär två meter hög. Mittemot står bokstaven Ö i samma färg, men den har vält. En prick ligger vid sidan av och den andra ligger inuti bokstaven. Kanske var en praktisk fråga eller kanske en politisk fråga? I alla fall, så kändes den som långt i från bokstavens ursprung. A med sitt latinska namn alfa, från feniciska alef, som betyder oxe.

Publicerat i Bokstäver | Kommentarer inaktiverade för I skuggan av A

Lysande bokstäver i vardagen

Varje dag hastar vi förbi neonskyltar av olika slag. Vi kanske till om med går förbi samma skylt flera gånger om dagen. De syns från långt håll, kanske redan vid hundra meter skymtar vi dem som en liten prick. Vi blir så nöjd med att de hjälper oss att hitta vår väg till dit vi ska. Vi tänker inte så mycket på hur ser ut, bara vad som står. Och noterar placeringen.

Här om dagen stod jag kvar framför en neonskylt och tittade länge. Jag kunde inte låta bli att förundras av bokstävernas form kontra deras funktion. Det första E:et i skylten var enormt vackert. Neonskylten har inget med butikens logotyp att göra, utan tvärt om. Det är som om den har en helt annan funktion för att guida oss. Vilket hantverk det måste vara att göra neon-skyltar! Att bända rör efter bokstavsformen med verktyg, istället för att teckna upp formen. Om jag skulle våga få mitt namn i neon, var skulle jag sätta upp den skylten? I köket, i sovrummet eller kanske i tvättstugan?

Publicerat i Bokstäver, Skyltar | Kommentarer inaktiverade för Lysande bokstäver i vardagen

Gerard Unger siar om slutet…

I Myfonts nyhetsbrev för juni berättar den holländske typsnittsformgivaren Gerard Unger om sitt förhållande till yrket. För trettio år sedan, när han började formge bokstäver för tryck, var det fortfarande de Bauhauska stilidealen som gällde. Då var det ett mödosamt arbetet för att framställa ett typsnitt till fotosättning och ytterst få som fick lära sig. Nu finns det flera utbildningar på europeiska universitet som har TypeDesign på schemat. Så, nu formges det alldeles för många likartade typsnitt, som mestadels bara fyller ut mellanrummen mellan två förebilder, anser herr Unger. Och visst är det så. Branschen har verkligen fått vara med om en ketchupeffekt. Men, kanske finns det lite kvar av det goda i flaskan? Läs mer av artikeln här

Publicerat i Typografer, Typsnitt | Kommentarer inaktiverade för Gerard Unger siar om slutet…

Bokhyllor, hyllande böcker och professorer

– En blogg om bokstäver? Vilken j**la bra idé! utropade min gamle professor HC Ericson när jag träffade honom på Bokmässan i går. För er som aldrig har varit där, kan jag rekommendera ett besök. Man behöver inte släpa runt på en dramatenväska och göra mässupplevelsen till en mardröm. Det räcker med att flanera runt och titta på omslag, ta en kopp kaffe, glo på stockholmarna och gå tomhänt därifrån.

För min del blev det en liten bok för fyrtio kronor om alfabetet till min femåriga dotter – absolut inget märkvärdigt, förutom att jag lovade familjen dyrt och heligt att avstå från bokinköp i år. Det lilla formatet tycks vara en tydlig trend i år. Jag gillar det. Är det miljömedvetandet som talar? En del böcker ser faktiskt bättre ut när de ges ut i mindre format.

För två år sedan köpte vi en ny bokhylla för att ersätta den gamla, vars hyllplan från IKEA sviktade. Den nya skulle ge plats för lika många böcker, men vi visste också att det fanns bokhögar lite varstans i huset, så vi bestämde oss för att rensa lite och även investera i ett par pockethyllor. Vi ställde den gamla bokhyllan på vinden, och tänkte ta den till återvinningen när vi fick tid. Och vips, så hade vi tre välfyllda bokhylleväggar istället. Annat var det med Tengo i Haruki Murakamis 1Q84, som värderade sina böcker så fort han hade läst dem. De flesta tog han till antikvariatet direkt. Vi försökte också rensa och tvingade oss själva att åka till antikvariat i flera omgångar. Men Murakamis bok sparade jag, och frågan uppstod – kan en bokälskare tengofiera sig?  Eller ska jag satsa på att bara köpa böcker i små format?

Publicerat i Böcker, Typografer | Kommentarer inaktiverade för Bokhyllor, hyllande böcker och professorer

Jim, vill du bli min farfar?

Man kan inte låta bli att bli förtjust i Jim Rimmer i Making faces. Det är nog när han doppar fingret i blyet och flinar. Med grönt ansikte ser jag på när Jim berättar och visar för Richard Kegler om hur man faktiskt gör typsnitt och blytyper. Eller – doodling around, som Jim själv säger. Precis som det var på sommarlovet när man besökte farfar. Man ritade, finlirade, skrotade, donade, fikade hos farmor, grejade lite till och voila! – en mojäng, i det här fallet – ett typsnitt. Och det är så bra att filmen blev gjord, för Jim dog förra året. Filmen visades i sin helhet i Reykjavik och jag fick en kopia av producenten. Den finns att köpa hos p22. Det blir nog fredagsmys med en bokstavsfilm med familjen i helgen. Se den!

Publicerat i Film, Typografer, Typsnittstecknare | Kommentarer inaktiverade för Jim, vill du bli min farfar?