Härom veckan var jag på besök i vår vackra huvudstad. Där hade jag förmånen att få gå på releasekalas av en, för mig, mycket efterlängtad bok. En bok om bokstävernas historia för barn, ungdomar, vuxna och alla andra åldrar. Jag uppskattar verkligen denna intressant formgivna ABC-bok, fylld med roliga illustrationer av bokstäverna i vår vardag. Bokstavs- och ABC-böcker ligger mig överhuvudtaget varmt om hjärtat. Faktum är att jag har varit samlare av svenska typografiska ABC-böcker från artonhundratalets mitt och fram till idag. Så jag har nog de flesta. Eller kanske inte. För ABC för biltokiga av Christian Madsen blev så totalt sönderläst, söndertuggad av min son, trots idoga reparationer, att den till slut fick samlas ihop till en liten pappershög för att återvinnas. Jag tror att vi bearbetade och tuggade i oss minst två kopior.
Den nya boken heter A, B, C och allt om D och är skriven av Nina Ulmaja på Bonniers. Den hade premiär 22 augusti. Ett litet finger hade jag med i spelet, som sakgranskare. Det är en bok som jag hoppas kommer att läsas, tuggas och bearbetas hårt av alla svenska barn. Så mitt råd till föräldrar är: Läs den, läs den! Både för din egen skull och för ditt barn eller barnbarn.
Veckan dessförinnan kom det en artikel på formbloggen Hall de Femmes om mig. Nu kanske du inte är så sugen på att läsa om just mig, men där finns så mycket mer. Flera artiklar om intressanta formmänniskor. Så hurra för Samira Bouabana och Angela Tillman som driver bloggen och dessutom ger ut små fina böcker på Oyster press om dessa fantastiska formgivare i vår grafiska bransch.
En annan relativt nyutgiven bok om bokstäver är Just my type av Simon Garfield som jag i dagarna har läst klart. Boken är rolig, populistisk, lättläst men tyvärr hoppar den drastiskt mellan olika teser inom typsnittsdesignbranschen och dess historia. Den är väl värd att läsa för nöjets skulle men, som sagt, så är den är något ostrukturerad och rörig i sin analys. Den är okronologisk och utelämnar stora delar av tekniken bakom typsnitt och utgår mer från ett anglosaxiskt perspektivt. Man får nog mer ut av den om man läser den efter några mer substantiella böcker i typhistoria. Annars finns det risk att man tappar tråden. Det positiva med boken är att den tar även upp relativt nya stilar, som 2012 Headline, av Gareth Hague, för årets olympiska spel i London. Om Gareth Hague kan du läsa om här i MyFonts nyhetsbrev.
I slutet av boken får jag ändå tipset av Herr Garfield på Pentagrams frågelek ›What type are you?›. Med endast fyra frågor får du en personlighetsanalys och tilldelas ett typsnitt som visualiserar just din personlighet. Eftersom jag, trots allt, uppskattar att få vara en i mängden, så blev jag nöjd när jag fick samma svar som Simon.