Tom Kemp och Trajanus

Det är sällan en god idé att försöka lära sig något från en kopia av en kopia av en tolkning. Den som vill bli expert måste gå till källan. Det är en skyldighet. Om inte annat, så för sin egen skull.

Av denna anledning samlades en hängiven trupp av femton kalligrafer och bokstavstecknare i helgen i Folkuniversitetets lokaler i Stockholm, för att studera den främsta källan till det latinska alfabetet från antiken: Trajanuskolonnens inskription. Kolonnen är hög, något mer än trettio meter och givetvis väldigt pampig –  byggd över en borttagen kulle – men för en bokstavs-kärlekskranke person som jag, är det bara de sex raderna av bokstäver över porten som lockar.

Trajanus-inskriptionen har länge ansetts som det främsta exemplaret av romersk skönhet när det gäller latinska bokstäver. Då måste man givetvis fråga av vilka anledningar den har fått denna ledande ställning. För det första är inskriptionen i stort sett helt intakt. Det är väldigt ovanligt, med tanke på att de flesta stenar har fått lida bittert av tidens tand. (Det finns dock ett triangelformat ingrepp på sista raden som med största sannolikhet har gjorts för att ge plats åt ett tak över porten under inskriptionen.) Det andra anledningen är att den är vacker, något som för vissa kanske anses som mindre viktigt, men man bör då känna till att flertalet inskriptioner från romartiden inte alls är särskilt vackra. Många är tvärtom obalanserade, med grovt huggna bokstäver med spärrning hit och dit så att hela stenen passerar gränsen för vad som kallas harmoni.

Men faktum är att Trajanus harmoni kommer från de händer som skapade den. En utformning där ingen bokstav blev den andra lik. Inte ens om man ställer de arton versala A:na bredvid varandra är de lika varandra. Det är det mänskliga bidraget som vi anser är så vackert och harmoniskt. Ganska otippat, va?

Tolkningarna av denna inskription har gjorts på flera olika, arroganta sätt. Många som har studerat inskriptionen har trott mest på sitt egna excellenta sätt att skapa bokstäver och därmed dragit ganska felaktiga slutsatser. Man har bl. a. trott att bokstäverna var konturritade eller skrivna med bredpenna innan de höggs eller att de bara var rakt av huggna fritt utan förlaga. Man har till och med trott att bokstäverna var konstruerade med passare och linjal. Detta vet vi därför att slutsatserna blev väl dokumenterade och ibland tryckta i flera upplagor. Så fel de hade.

Det var inte förrän prästen, skyltmålaren och kalligrafen Edward Catich, med samma arroganta tillvägagångsätt, visade sig hitta rätt till sanningen. Och det var en stor skillnad. När alla frågetecken blev besvarade så blev det nästan en uppenbarelse. Trajanusinskriptionens bokstäver var målade med bredpensel precis som skyltmålare gör och därefter huggna med mejsel! Men hur målades bokstäverna? Det var för att få svar på det som vi samlade oss denna hösthelg i oktober.

Den brittiske kalligrafen Tom Kemp var på besök i Sverige för att möta sina trogna skara elever. Med mycket iver, mycket färg, olika penslar och grovt papper gav vi oss i kast med  källan till vår åtrå; Trajanuskolonnen. Tom skrev alla bokstäver med en stor bredpensel doppad i venetiansk röd goache. Både före och efteråt gick han igenom varenda lilla detalj på den svarta tavlan. Alla satt tystare än vi skulle ha gjort i kyrkan. Tom har skrivit en väldigt fin bok med exakta instruktioner på hur man går tillväga för att måla Romanus Monumentalis, som genren heter. Boken heter Formal Brush Writing och där delar han med sig på ett oerhört pedagogisk sätt hur man gör verklighet av Edward Catich teorier. Catich bok heter för övrigt The Origin of the Serif.

För Toms besök är vi givetvis oerhört tacksamma. Även om det tar tio år att lära sig göra bokstäver, så tar det bara tre veckor att lära sig att tekniken att måla dem. Titta gärna in på Toms hemsida, så kan du se honom i action.

This entry was posted in Bokstäver, Edward Catich, Kalligrafi, Tom Kemp, Trajan. Bookmark the permalink.