Carters skor

Någon gång har jag funderat över hur livet skulle vara om jag hade varit syster till Matthew Carter, och alltså haft Harry Carter, den legendariske typsnittshistorikern, till far. Och med hela hans bibliotek inom räckvidd. Tänk att kunna få svar på alla mina frågor om typografi och typsnitt. Ja, det är värt en tanke. Jag menar inte att det skulle vara lättare att gå i deras skor än med mina klackar. Men nu har jag klackar, och har därför, precis som de flesta, fått ömma fötter ibland.

Kunskapen om typsnittsdesign kan liknas vid en komplex byggnad. När man väl har kommit in och börjat traska runt, så innebär varje projekt att öppna en ny dörr – till ett rum fyllt av helt nya lärdomar om bokstavsvärlden. Det är därför man stannar kvar – länge. Efter att ha gått i många långa korridorer och mött livsavgörande prövningar i både guld- och kristallbägare*, så märker man att skorna har betydelse.

En av de största förmånerna som pedagog, är att handleda typsnittstecknande studenter, vilket jag gjort även denna vår. Egentligen kan man nog inte skola fram typsnittstecknare, utan det är mer som att ›följa med till skoaffären›. De vet oftast vart de vill gå – till typsnittshuset – och det har de gjort en längre tid. De får väldigt sällan den hjälp de behöver, så de allra flesta är autodidakter med ömma fötter. Därför är det extra roligt att få följa med dem och öppna de dörrar man själv hunnit ta sig igenom. Precis om Örjan Nordling gjorde med mig en gång. Även om vi behöver olika skor.

Förra torsdagen examinerades Johan Ahlbäck, som jag handledde nu i vår, på Linnéuniversitetet. Hans projekt har varit att både formge en fet antikva och att förstå hantverket kontra designprocessen i typsnittsmakeriet. Om ni har vägarna förbi Växjö när de ställer ut, så ta en extra titt på Johans fina examensarbete som fick grymt fina recensioner av professor Magnus Silfverheim.

* Se Beatrice Warde, The Crystal Goblet, 1955.

This entry was posted in Beatrice Warde, Bibliotek, Bokstäver, Matthew Carter, Typografer, Typsnitt. Bookmark the permalink.