Bokhyllor, hyllande böcker och professorer

– En blogg om bokstäver? Vilken j**la bra idé! utropade min gamle professor HC Ericson när jag träffade honom på Bokmässan i går. För er som aldrig har varit där, kan jag rekommendera ett besök. Man behöver inte släpa runt på en dramatenväska och göra mässupplevelsen till en mardröm. Det räcker med att flanera runt och titta på omslag, ta en kopp kaffe, glo på stockholmarna och gå tomhänt därifrån.

För min del blev det en liten bok för fyrtio kronor om alfabetet till min femåriga dotter – absolut inget märkvärdigt, förutom att jag lovade familjen dyrt och heligt att avstå från bokinköp i år. Det lilla formatet tycks vara en tydlig trend i år. Jag gillar det. Är det miljömedvetandet som talar? En del böcker ser faktiskt bättre ut när de ges ut i mindre format.

För två år sedan köpte vi en ny bokhylla för att ersätta den gamla, vars hyllplan från IKEA sviktade. Den nya skulle ge plats för lika många böcker, men vi visste också att det fanns bokhögar lite varstans i huset, så vi bestämde oss för att rensa lite och även investera i ett par pockethyllor. Vi ställde den gamla bokhyllan på vinden, och tänkte ta den till återvinningen när vi fick tid. Och vips, så hade vi tre välfyllda bokhylleväggar istället. Annat var det med Tengo i Haruki Murakamis 1Q84, som värderade sina böcker så fort han hade läst dem. De flesta tog han till antikvariatet direkt. Vi försökte också rensa och tvingade oss själva att åka till antikvariat i flera omgångar. Men Murakamis bok sparade jag, och frågan uppstod – kan en bokälskare tengofiera sig?  Eller ska jag satsa på att bara köpa böcker i små format?

This entry was posted in Böcker, Typografer. Bookmark the permalink.