Digital fontarkelogi

På ATypIs mail-lista pågår en skildring av den digitala bokstavens första stapplande steg sedan 1980-talet. Jag har följt den lika slaviskt som andra följer en deckarserie på tv. Och nu vill jag förmedla den vidare för att den är så spännande. Här kommer en kortad version på svenska. Man måste komma ihåg att typsnitt började som bitmappar på skärm på 1970-talet, och under 1990-talet blev de vektorgrafik och är nu på väg att bli bitmappar igen som webfonter. En otippad resa, kanske? Så vad hände mellan 1984-1999?

I början av 1980-talet tog kampen om en bättre lösning för rastreringen av typsnitt för skärm och skrivare full fart. Upplösning för skrivare var förvisso redan från första början 300 dpi och är så än i dag, men rastreringen är så mycket mer sofistikerad numera. På 1970-talet rastrerades varje bokstav och dess storlek för hand och under 1980-talet började det skapas program för automatisk rastrering och hintningsprogram, bl. a. IKARUS.

Mjukvaruföretaget Microsoft letade då efter en rastreringslösning som skulle hantera typsnitten bättre på skärm och i skrivaren. Vid den här tiden hade typsnitt en mer funktionell roll än en visuell. Kvaliteten var inget vidare. Bokstäverna hoppade på baslinjen och kurvorna var oregelbundna och brutna och seriferna var dåligt kopierade från en bokstav till en annan. Agfa (tidigare Compugraphic) digitaliserade typsnitt från fotosättning och hade skapat en ny rastreringsteknik för sina typsnitt som hette Intellifont*. De ville sälja den till Microsoft. Kvällen innan avtalet skulle skrivas på så skålades det i champagne på Agfas kontor. Men det blev en stor besvikelse. Microsoft hade nämligen stått i valet mellan en ny rastreringsteknik som Agfas Intellifont eller ett nytt fontformat som Apples TrueType eller nya typsnitt med nya licenser från företag som Monotype. Hårdvaruföretaget Apple var arga på Adobes höga prissättning för mjukvarulicenserna för sina datorer. Så för att jäklas så drev de på affären med Microsoft. De bytte TrueType tekniken 1991 mot Microsofts TrueImage PostScript Clone. Om det kan ni förresten läsa mer i biografin om Steve Jobs. Vi går inte närmare in på det här utan kallar det bara en intressant affär istället.

Adobe blev iallafall rasande och svarade med att skapa ATM, Adobe Type Manager**. ATM skulle rastrera deras PostScript teknik, bl.a. PostScript Typsnitt som PS Type1 och även Acrobat. Styrkan var att ATMs rastreringsteknik fungerade både för skärm och skrivare. Ett problem som kvarstod var att man var tvungen att bifoga typsnitten med dokumenten och det stred mot upphovsrätten av typsnitt. Annars kunde man ju inte ändra i dokumenten. Man får inte glömma att även Adobe digitaliserade typsnitt. Så det låg i deras intresse att få betalat även för typsnitten. Intressant nog lanserades ATM och TrueType nästan samtidigt.

Microsoft valde TrueType för dess elegans och rena kodning, och Agfa blev ursinniga. Nu fick de fortsätta att skapa typsnitt med Adobes PS Type3 teknik i Fontographer som saknade både hintning och kerning. Agfa hade digitaliserat typsnitt redan när andra trodde datateknik var en fluga***. Deras egna bibliotek av typsnitt var dock bara några hundra och flera tusen krävdes för att få ekonomin att gå runt. Adobe hade redan tidigt gjort en affär med Linotype och kunde lansera bra typsnitt med deras egna teknik. Efter ett tag insåg Adobe att Agfa kunde komplettera deras bibliotek.

Till slut släppte Adobe kodtekniken till Agfa så att de kunde göra PostScript Type 1 typsnitt av deras typsnitt och Agfa digitaliserade större delen av ITCs typsnittsbibliotek till Adobe PostScript Library.

Idag är fortfarande inte Mac OSXs rendreringsteknik den allra bästa och flera typtecknare tvingas ändra formen för att tillmötesgå tekniken för deras webversioner av typsnitten. Så fortsättning följer…

* Intellifont bestod av spline-kurvor, kvadratiska b-kurvor och hintning.

** Adobe skapade även Multiple Master tekniken för att kunna gradanpassa typsnitt, inte som det används idag för att skapa stora typsnittsfamiljer. En rendreringsteknik helt enkelt.

*** Flera typsnittföretag som Linotype, Berthold och ITC ville inte digitalisera sina typsnitt när tekniken kom. Agfa/Compugraphics kringgick detta genom att digitalisera typsnitten ändå under andra namn, som t.ex. Linotypes Helvetiva som fick heta Agfa Triumvirate.

This entry was posted in Retro-fitted. Bookmark the permalink.