Fit to be styled a Typographer

Typography is the art of arranging letters and illustrations for a piece of printed matter. The practitioners of this art have existed since the beginnings of printing in the fifteenth century but not until the present century have they constituted a specific class of designer.

Så inleds den tryckta utgåvan av “Fit to be styled a typographer”* av The Society of Typographic Designers som gavs ut vid deras femtioårs-jubilem. Ordet “art” ska nog översättas mer som konstform än som konst. Genom att höja typografi till en konstform så ansågs man slå vakt om dess existens och det var då en reaktion mot den industriella utvecklingen.

Sällskapet grundades 1928 i London och hette då British Typographers Guild. Historiskt sett så ansågs orden tryckare och typograf som synonymer. Sällskapet hade sju grundare och en hierarkisk ordning bland medlemmarna. Nya medlemmar togs in på gesällprov. (Du kan tjuvkika på dagens prov på deras hemsida om du är nyfiken.) De satte full fart direkt, med ett utbildningsforum med föreläsningsserier, utställningar och skriverier som värnade om kvaliteten i typografin och de sökte fler kvalitetstypsnitt.

Behöver vi slå vakt om typografin som konstform i dagens, ständiga, digitala förändring?

Numera finns typografi inte bara i tryckt form utan även som rörlig form, på internet och i mobiler. Antalet producenter har också ökat lavinartat. En blog som denna är ett utmärkt exempel. Räcker typsnitten till? Inte en chans. För dagens behov ser helt annorlunda ut. Nu behöver vi fler typsnitt som täcker hundratals språk, för digitala översättningar och fler specialtecken.

Hur säkerställer vi kvaliteten i typografi i alla led? Från desktop, sättning av en tryckt bok till en e-bok, till ett inlägg i en blog, till Facebook, Twitter och slutligen som mms och ett pytte-sms. Och vad händer när läsaren själv ändrar formen eller ändrar språket? Äsch, du kanske inte är så intresserad hur detta inlägg ser ut i Kina. Och nu har vi inte ens talat om användares behov av att synas och utmärka sig, som inte tycks ha någon ände. Vi lever i en individualiserad värld där alla vill vara speciella. Ingen vill ju vara klassens Times New Roman.

* Manuel Typographique av Simon-Pierre Fournier, 1764

This entry was posted in Fonts, Fournier, konstform, Retro-fitted, Typografer, Typsnitt. Bookmark the permalink.