Typographers Sketchbooks

Att publicera andras skissböcker låter som en förbjuden tanke, men det är precis det som Steven Heller och Lita Talarico har gjort i Typographers Sketchbooks.

Vissa skissböcker är enormt vackra. Man vill nästan rama in dem. De är fulla av anfanger, swasher och ligaturer i alla möjliga läckra färger. Den stora skillnaden är vilket verktyg de har valt att skissa med och på vilket sätt. I kalligrafen Yomar Augustos ”my studio inside my backpack” antecknas tankar omsorgsfullt med tunn tuschpenna och former skissas med bredpenna i en vacker Moleskinebok. I tecknaren Andy Smiths böcker skissas det med alla sorters pennor på ett mer ostrukturerad sätt och idéerna ligger lager på lager och det finns väldigt lite skriven text. Verdanas pappa Matthew Carter skissar inte alls, utan tecknar med precision och noggrannhet på transparent papper. Det syns att han är typsnittstecknare med betoning på tecknare och att han redan i skissstadiet tänker på olika sorters tekniska lösningar för sina typsnitt.

Att skissa fram typografiska lösningar för hand kanske känns lite primitivt, men det underlättar om man har en tanke innan man sätter sig vid datorn. I dag är publiceringsknappen lite för lättillgänglig när man sitter vid datorn. Det är lätt att gena över teknikängen när man har bråttom. Vi glömmer lätt att handen är ett fantastiskt verktyg. Istället sätter vi oss gärna vid datorn och drar slutsatsen att där finns allt vi behöver. Allt vi behöver göra är att skapa en fungerande harmoni. Och så… fastnar man. Det gör man för att man helt enkelt inte vet vart man är på väg någonstans. Det är varken roligt eller konstruktivt.

När jag håller en workshop så får jag ofta se studenters arbeten från skissbok till slutresultat. Ibland har de gått en lång kringelkrokväg och man förstår knappt hur de har tagit sig från punkt a till punkt b. De kan ha gått i cirklar, trianglar, zick-zack och till och med i korsstygn. Ibland ser man arbeten där det inte har skett någon förändring alls från skissbok till slutresultat. Oavsett så är det väldigt spännande och en viktig del i processen. En gång ställde jag ut alla mina skisser från DN Bodoni på Röhsska museet i Göteborg tillsammans med min gamla professor HC Ericsson. Det blev en hel vägg fylld av transparenta papper med tunna blyertsskisser.

Titta i Typographers Sketchbooks, så kommer du att kunna konstatera att skissböckerna speglar ägarens personlighet och är konstobjekt alldeles i sig själva.

This entry was posted in Retro-fitted, Typsnittstecknare. Bookmark the permalink.