På spaning efter ductus

Det pågår en intensiv spaning efter ordet ductus betydelse. Ductus är ett uttryck som flitigast används av kalligrafer och paleografer när det gäller bokstäver. Även vi typsnittstecknare och typografer använder det. Men få av oss vet egentligen vad det betyder och ännu färre kan förklara det. Det är något vi gärna hasplar ur oss, när vi inte kan förklara varför ett typsnitt känns bättre än ett annat.

– Det är ett bättre val, för att…hmm… ductusen är mer tydlig och …uhm… vi bör ju sträva efter det? Eller hur? Tycker inte du det? Uhm…

Så vad menar vi med ductus egentligen? Jo, ductus sammanfattas helt enkelt av två saker; streckets karaktär och dess riktning i en bokstav eller tecken om du så vill. Streckets karaktär bildas av flera saker; som till exempel valet av skrivverktyg och sättet att använda det, dvs. vilken vinkel och penntryck vi skriver med. Och det påverkar givetvis även bokstavens linjekontrast och hela den strukturella formen av det individuella tecknet. Bokstav har ju en kropp som består av ett antal streck, och dess inbördes ordning, längd och riktning. En god vän till mig skickade mig en bild på ductus ur hans bok. Det var en bokstav med ett skelett. Så ductus är inte konturen av en tecken, utan dess innehåll.

Etymologin av ductus är latin – ducere – och betyder att leda, eller gång och finns i ord som konduktör eller akvedukt som betyder att leda vatten. Kan ductus betyda att leda ett streck i en bokstav? Gerrit Noordzij skriver så här i sin bok om bokstäver: ”Letters is produced by stroke type – translation, expansion, rotation .”

Prova att göra ett streck med ductus i Shapecatcher och se vilket tecken du kan skapa. Jag gjorde en enkel fnurra och det visade sig vara en musiknot, en så kallad ekstrepton, ur det Byzantinska musikalfabetet. Man blir klokare varje dag.

This entry was posted in Bokstäver, Retro-fitted, Typografer, Typsnitt. Bookmark the permalink.